Ultraljud

Idag var vi på Bagarmossens djursjukhus. Igen. Denna gånge gjordes ultraljud på Leica då jag på grund av vissa diffusa symptom har misstänkt pyometra.

Det började runt midsommar då Leica hade ett delat löp. Hon löpte i några dagar och hade sedan två veckors uppehåll innan löpet kom igång igen. Hon har tidigare haft jämna och fina löp med sju till åtta månader emellan och trots att det inte är några konstigheter med delat löp så kändes det inte helt rätt. Därefter har hon mått väldigt bra, varit pigg och glad och är fortfarande. Hon har inga klassiska symtom på pyometra såsom flytningar, ökad törst, ökad urinering, feber o.s.v. utan hon ser till synes väldigt frisk ut. 

Dock har hon inte betett sig som vanligt. Hon har varit lite omotiverat grinig mot Aiko de senaste veckorna och i samband med det började Aiko bete sig som att hon var på väg att börja löpa. Löpa ska hon inte göra förrän i januari-februari så mina misstankar om pyometra började väckas redan då. Då Aiko igår betedde sig som att Leica var i höglöp och till och med försökte para henne så bestämde vi oss för att åka in och kolla upp det. 

Tack och lov såg både livmoder och äggstockar fina ut på ultraljudet, även om det var svårt för veterinären att finna dem på lilla Leica. Mina misstankar är dock inte borta. Min magkänsla säger fortfarande att det är början på pyometra och jag kommer att vara observant på eventuella nya symtom och på de hon redan har. 

Leicas släkting hade samma symtom och där fanns pyometra, även om man inte upptäckte det vid första veterinärbesöket. Jag har även hört om andra i rasen som också har haft pyometra med diffusa symtom där det inte upptäcktes vid första veterinärbesöket, så jag kommer fortsätta att vara observant så länge min magkänsla säger att något inte stämmer.

Frika

Tänder

Hur sköter ni era hundars tänder? Själv borstar jag cirka en gång i veckan och skrapar vid behov, men så länge de dagligen får minst en halvtimme åt att tugga så håller sig tänderna tandstensfria utan min hjälp :) 


Aiko, fem år. Han har några små tandskador och lite missfärgningar, men i övrigt fina tänder och tandkött. Bettet är dock inte det snyggaste och han saknar en incisiv i underkäken. Han har även opererat bort P4 i överkäken på vänster sida då den sprack när han tuggade på ett oxben (därför ska man ej ge hunden bärande ben, som märgben osv.). Så för tillfället har han 40 tänder. 



Leica, två år. Då nakengenen påverkar tandanlaget så har inte de nakna CCD alltid så bra tänder. Leica har många mjölktänder kvar, alla canintänder är till exempel mjölktänder och även en incisiv. Vilka utav de andra tänderna som är mjölktänder har jag inte riktigt koll på men jag tror att åtminstone en är det då den är lös. Leica har i vilket fall som helst 33 tänder för tillfället. Mjölktänderna kommer tyvärr inte sitta kvar hur länge som helst, men än så länge sitter i alla fall canintänderna stadigt. Hon har ett helt okej saxbett och de tänder hon har är fina och tandköttet är ljust och fint. 

 
Frika

Jästsvamp

Båda mina hundar har tidigare haft problem med jästsvamp som har yttrat sig i form av röda tårränder, rött mellan trampdynor, rött i mungipan och rött sekret i öronen som lätt leder till infektioner. Jästsvampen trivs bäst där det är surt och/eller fuktigt. Efter att jag har börjat komponera ihop hundarnas mat själv har svampen försvunnit, då hundarna nu har en jämn pH-balans i kroppen. Hundarnas kroppar är inte längre sura och svampen trivs inte. Till och med Aikos öron är nu fria från svamp, vilket är fascinerande att se då han alltid har haft problem svampinfektioner. För att hålla hans öron fria från infektioner har jag minst en gång i veckan fått göra rent öronen samt sätta upp dem i en tofs på huvudet för att lufta örongångarna. Trots det har det alltid varit fullt med rött sekret. Idag när jag gjorde rent öronen var det helt torrt och fint och inget rött sekret syntes till :) 

A-vitamin i form av lever har gjort att det har slutat rinna i hundarnas ögon och bland annat kalcium som är basiskt har återställt kroppens pH-balans och svampen har därmed försvunnit.

Såhär ser hundarna ut mellan trampdynor, under ögon och i mungipan nu. Helt fria från svamp :) 







Såhär såg Leica ut innan vi började med BARF. Röda tårränder, röda mungipor och röda tassar då svampen till och med hade krupit upp på ovansidan av tassarna.





 

Såhär såg Aiko ut under tassarna. Pälsen och även huden mellan trampdynorna var röd.

 
Frika

Hull

Idag har vi fotat och mätt hundarna. Leica är i perfekt hull nu och Aiko är i bra hull. Aiko får gärna gå ned lite till i fettmassa då han på grund av sin problematik gärna ska hållas på gränsen till för smal. Båda hundarna får gärna lägga på sig mer muskler så jag hänger inte upp mig på vikten utan mäter dem istället. Jag lyckades dock väga Leica på kökvågen som visade 3.6 kg. 


Leica omkrets

För ca 1½ månad sedan
Bröst: 37 cm
Midja: 27 cm

Nu
Bröst: 36 cm
Midja: 25 cm 


Aiko omkrets

För ca 1½ månad sedan
Bröst: 45 cm
Midja: 36 cm

Nu

Bröst: 43 cm
Midja: 33 cm





 


 
Frika

Morgonrutin

Jag kan inte låta bli att undra vad mina grannar tänker om mig, som varje morgon samlar urin från Leica i ett plastglas. Att Leica numera är så van att hon inte reagerar när jag trycker in plastglaset under hennes urinstråle gör nog inte saken bättre. Nåväl, det är fritt fram att fråga om man undrar ;)

Vi har sedan vi upptäckte att kokt kött ger ett lägre pH-värde i Leicas urin börjat om lite från början med att föra statistik över hur hennes pH reagerar på olika råvaror och tillskott. Morgonmålet kommer att se likadant ut alla dagar under "testperioden" och då får hon Mush-köttbullar samt 1 dl vatten. Vatten får hon för att urinen ska spädas ut. Anledningen till att hon får just Mush och inte vår egen BARF är för att hon med Mush får en komplett måltid som ser precis likadan ut varje dag. Där får hon tre olika köttsorter och alla nödvändiga vitaminer och mineraler. Det är alltså mycket smidigare just nu än att jag själv ska sätta ihop en så varierad liten måltid. Under kvällsmålet kommer det att bli lite vitamin- och mineralfattigt då hon just nu endast får en kokt köttsort i taget och inget mer, förutom 1 dl vatten som hon även får på kvällen. En fullvärdig kost kommer dock efterhand och hon klarar sig en liten period utan det, även om det såklart inte är optimalt. Anledningen till att det är just kvällsmålet som är "testmålet" är för att det gör mest skillnad på morgonurinen som är den vi testar. 

I måndags, tisdags och onsdags fick Leica 2 Mush-köttbullar och 1 dl vatten till frukost. Till kvällsmat fick hon ca 40 gram kokt kyckling och 1 dl vatten. Under dessa dagar låg hon på stadiga 6.5 så vi bestämde oss för att korta ned "testperioden" till två dagar. Torsdag och fredag blev det 40 gram kokt nötkött och 1 dl vatten till kvällsmat. Vi bestämde oss också för att öka frukosten till 3 Mush-köttbullar då mycket utav kvällsmålets fett försvinner under kokningen och Leica inte får gå ner mer i vikt nu. Fredagens morgonurin låg på mellan 6.3 och 6.4 (det var väldigt svårt att avgöra) och dagens morgonurin låg på 6.0. Varför det har blivit ett så stort hopp vet vi inte då hon fick samma mat båda dagarna. Därför valde vi att ge henne kokt nötkött även idag för att se vad morgondagens urin visar. 

Vi ska prova några köttsorter till och då bland annat hjärta. Efter det är det dags att prova med lever som jag ska försöka ge rå. Lever är den största vitaminkällan i hundarnas kost och jag vill inte att Leica ska vara utan den för länge. Även Aiko har varit utan lever nu när han har ätit skonkost. Han har dock försiktigt gått över på BARF igen och i samma veva som Leica ska börja med lever, ska även han det. Leica kommer även att så småningom få prova tillskott som benmjöl/kalk, nyponpulver och fiskolja. Dessa äter Aiko idag till kvällsmålet och även Standardt Led & Brosk samt b-vitamin. Standardt Led & brosk innehåller bland annat glukosamin, msm och kondroitin som alla är viktiga för ledernas funktion. Aiko har tidigare ätit endast glukosamin för sina leder men vi har nu bytt över till Standardt Led & Brosk. B-vitamin får han då han fick lite mjäll i övergången till BARF. Det är inget ovanligt att de får det när man byter foder men jag vill vara på den säkra sidan och hjälpa honom lite på traven. 

Det ska bli intressant att se vad Leicas pH ligger på imorgon och om vi får någon klarhet i hur nötköttet påverkar urinen. Nå, fortsättning följer :) 

Frika

Skillnad

Jag tänkte visa vilken enorm skillnad det har blivit på Aiko på bara några månader, tack vare kortisonet. På alla bilder har Aiko ställt upp sig själv och han har en otroligt mycket bättre kroppshållning nu och står inte längre med bakbenen under sig. Vad som syns i rörelse är ännu mer. Han kutar inte längre med ryggen utan är mycket mer avslappnad samt att han tar ut rörelserna mer med bakbenen. Tänk att han skulle få må så bra som han gör nu ♥



Frika

3 cm

Sedan Aiko blev magsjuk har han tappat 3 cm runt midjan och 1 cm runt bröstet. Han behövde gå ner i fettmassa och han får gärna tappa lite till då han på grund av sin reumatism hellre ska vara smal än tjock, men det har gått väldigt fort. Han har nog även tappat en del muskler då han har tvingats ta det lugnt. Översta bilden är tagen för tre veckor sedan och nedersta bilden är tagen idag på hans 5-årsdag.




Idag gjorde vi även en spännande upptäckt. Jag hade läst om det innan och hoppades att det kunde vara så enkelt men jag ville inte hoppas på för mycket. Kokt kött ger lägre pH i urin hos hund än rått kött. Igår kväll fick Leica endast kokt torsk just för att vi skulle se hur hennes pH reagerade. Hon fick varken Uro-Pet eller nyponpulver som är pH-sänkande och ändå hade hon idag på morgonen ett pH på 6.5. Aiko som endast fick kokt torsk och ris hade ett perfekt pH på 6.2. Ikväll lägger vi till nyponpulver i Leicas mat, imorgon kväll benmjöl, och efter det provar vi att tillaga andra köttsorter för att följa hur Leicas pH ändrar sig dag för dag. Fortsätter det att fungera såhär bra så kommer vi fortsätta att koka hundarnas mat, eller åtminstone delvis. Till Leica för pH-värdet och till Aiko för gastriten.

Aiko mår för övrigt mycket bättre och vi har trappat ned till tre mål mat om dagen vilket fungerar fint. Vi har även slutat med magmedicinerna. Helt återställd är han inte och det ser man på hans uttryck på bilderna ovanför. Dock är han på god väg, han leker och busar igen och han sover på rygg, vilket han inte skulle ha gjort om han fortfarande hade ont i magen. Nu hoppas vi innerligt att han inte får något mer återfall av sin gastrit. 

Frika

2 cm

Aiko mår bättre men är fortfarande hängig och verkar ha väldigt ont i magen emellanåt. Igår hade vi främmat då sambon fyller år idag och trots att vi försökte hålla Aiko lugn så blev han så uppspelt att maten kom upp. 

För ungefär en vecka sedan mätte jag Aiko runt bröst och midja då han behöver bli av med en del fett. Istället för att gå helt efter vikt så mäter jag honom då han behöver byta ut fett mot muskler. När vi var hos veterinären i onsdags vägde Aiko 8.1 kg. När hundarna vaccinerades vägde han 7.5 och har alltså gått upp 0.6 kg på bara två veckor. På grund av att han äter kortison så pendlar han väldigt mycket i vikt och lägger på sig en del vätska. Idag mätte jag Aiko igen och på grund av att han nu har varit sjuk har han tappat 1 cm runt bröstet och 2 cm runt midjan. Lilla killen, inte lätt att må dåligt ♥


Här är en bild från igår på vovvarna och vår vän Rasmus



Frika

Aiko inlagd på Bagarmossens Djursjukhus

Det har varit några otroligt jobbiga dagar, Aiko har varit inlagd på Bagarmossens djursjukhus.

Det började i tisdags med att jag vaknade av att Aiko kräktes. Tre små högar magsyra som han alltid kräktes innan han började äta kortison. Aiko har alltså sedan innan kronisk gastrit som troligtvis hänger ihop med reumatismen för så fort vi började med kortisonet för några månader sedan så försvann hans magproblem. Kanske han behöver en högre dos tänkte jag i tisdags då jag mindes att han för några veckor sedan kräktes på samma sätt efter att jag glömt att ge honom kortisonet en dag. Jag städade upp efter Aiko och stoppade i honom lite torkad oxlunga då gastriten gör att han kräks på det här sättet när han behöver få i sig mat. Lite godis har då alltid hjälpt för att stoppa illamåendet tills jag hunnit göra ordning frukost. Det tog dock bara en halv minut innan oxlungan kom upp igen. Och när han kräkts upp lungan började han kräkas på ett sätt han bara gjort en gång tidigare - när han fick kräkspruta då han ätit upp en hel burk vitaminer. Han kräktes och kräktes och kräktes. Jättekraftiga kräkningar kom på varandra och han hann inte andas emellan. Det kom upp en liten hög slem, vid resterande kräkningar kom absolut ingenting. Efteråt stod han och kippade efter andan och var väldigt medtagen. Jag fick tag i min sambo som var på jobbet och vi kom fram till att låta magen vila några timmar och sedan försöka ge honom lite vom. Sagt och gjort, han fick behålla vommen och även kvällsmaten och var mycket piggare. Kanske hade han bara fått i sig något olämpligt. 

Onsdag morgon. Vi vaknade runt 7 på morgonen av att Aiko kräktes. Även denna morgon tre små "vanliga" högar med magsyra. Vi avvaktade då med att ge honom något att äta och vi gick och la oss. Runt 11 kräktes han igen, även denna gång tre små högar. Jag gav honom då lite oxlunga men även denna dag kom det upp lika snabbt. Sen kom de där obehagliga kräkningarna igen. Kraftiga hetskräkningar på varandra och denna gång trodde jag att Aiko skulle tuppa av och jag fick hjälpa honom att stå upp under "anfallet". Efteråt stod han även denna gång och kippade efter andan och var otroligt medtagen. Jag ringde min sambo och vi kom överrens om att jag skulle ringa till Bagarmossens djursjukhus. Jag berättade för sköterskan i telefonen om händelsen och när jag nämnde att han äter kortison så tyckte hon att vi skulle komma in direkt. Speciellt också eftersom att han är en liten hund och riskerar att bli uttorkad snabbare. 

Jag tog med mig båda hundarna, satte mig på tåget och ringde sambon. Han fick tack och lov komma iväg från jobbet så han hoppade på mitt tåg i Ösmo där han jobbar. Väl på djursjukhuset skickades vi till infektionsavdelningen då det kunde röra sig om en smittsam magsjuka. Vi släpptes in i väntrummet och allt eftersom vi satt där på träbänken tappade vi humöret mer och mer, sambon och jag. Läget var ganska akut sa sköterskan i telefonen, men när vi väl kom dit satt vi i väntrummet i hela 4½ timme. Då var vi på vippen att ta med oss hundarna och åka hem igen, vi fick ju ändå ingen hjälp. Ingen av sköterskorna som titt som tätt passerade väntrummet gav oss ens en chans att fråga vad som tog sån tid, de susade bara förbi som om att vi inte var där. Hundarna var dock otroligt duktiga och fann sig i situationen, även om Aiko var medtagen, less och ville åka hem. 

Till slut, när vi hade suttit där i en halv evighet och var arga som bin kom en veterinär och välkomnade oss in i rummet. Hon hade precis gått på sitt pass och beklagade sig över att vi hade fått vänta så länge. Efter bara några minuter var vi inte längre arga, utan väldigt glada då veterinären vi fått var väldigt trevlig och duktig. När vi lite motvilligt berättade att hundarna åt BARF (många veterinärer förspråkar bara veterinärfoder och tycker att BARF är något som mer eller mindre borde förbjudas) så sa hon genast att hennes syster BARFar sin hund och att hon tycker att det är väldigt spännande. Hon tyckte absolut att vi skulle fortsätta med BARF när Aiko hade ätit skonkost (ris och kokt vit fisk) i några dagar, som vi kom fram till att han skulle göra. 

Blodprov togs för att kolla blodvärde och värde på bukspottkörteln och vi skulle få svar på proverna dagen efter. Det man var rädd för i Aikos fall var att han skulle ha pankreatit, alltså en bukspottkörtelinflammation som kan utlösas av just kortison som Aiko äter. Det visar sig först och främst genom kräkningar och är väldigt allvarligt. Det kunde också röra sig om en magsjuka eller att han akut har fått tillbaka sin gastrit. Veterinären ville hur som helst inte behålla honom över natten då han var så extremt stressad. Han fick istället Andapsin (magmedicin) och vätska under huden. Veterinären bokade in ett ultraljud åt oss som vi eventullet skulle dyka upp på, det beroende på vad blodproverna visade och hur Aiko mådde. Hon skulle ringa oss om provsvaren på förmiddagen dagen efter och vi fick åka hem. Om allt såg bra ut skulle vi fortsätta med Andapsin i tio dagar samt ge flera små portioner skonmat.  Nu var vi otroligt lättade över att få åka hem och varken Aiko, sambon eller jag hade ätit på hela dagen så vi var alla otroligt hungriga.

Runt 22 på kvällen var vi hemma och Aiko fick en liten portion ris som han fick behålla. Även morgonmålet vid 6 stannade kvar och runt 10 ringde veterinären. Hon hade fått svar på blodproverna och bukspottkörtelvärdet såg bra ut. Hematokritvärdet ska ligga över 40 och låg hos Aiko på 39 men det var inte så konstigt med tanke på omständigheterna så det behövde inte betyda något. Vi avbokade därför ultraljudet och skulle höra av oss om det blev värre. Runt 11 fick han ris och fisk men efter en liten stund kom allt upp. Det var som att han inte själv var beredd på det. Jag ringde direkt till veterinären och vi kom överrens om att vi skulle åka in och göra ultraljudet ändå. Vi fick slänga oss på tåget för att hinna till djursjukhuset i tid för det bokade ultraljudet. 

Väl under ultraljudet såg allt veterinären kunde se bra ut, förutom att mjälten var lite stor. Det var dock inte konstigt att den snabbt blir stor när det rör sig om någon magsjuka eller annan magåkomma. Men han hade väldigt ont vid magsäcken då han spände sig otroligt mycket där under ultraljudet. Hon som gjorde ultraljudet gick och pratade med veterinären vi hade dagen innan och efter en undersökning som visade att Aiko var uttorkad trots att han fått en massa vätska under huden kvällen innan, så beslutades det att han skulle stanna. Han skulle få dropp och magmedicin intravenöst och blev han sämre så skulle han röntgas.

Att lämna honom där var bland det jobbigaste jag gjort men jag visste att han var i goda händer. Jag vet dock att han är väldigt orolig utan oss och sist han var där så fick de ha honom i knät då han var för stressad i buren. Det gjorde det hela ännu jobbigare. 

Med tunga steg åkte sambon, Leica och jag hem och lite senare ringde veterinären. Blodproven var fina och de skulle prova att ge Aiko lite välling. Började han kräkas efter det så skulle de ta in honom på röntgen. Om han fick behålla maten och inte blev sämre skulle de inte höra av sig mer under dagen. Tack och lov var telefonen tyst vilket betydde att han mådde ganska bra. Dock blev jag orolig när de sa att han låg tyst och lugnt i sin bur för det är inte Aiko. Mådde han så dåligt att han verkade lugn? För han är inte lugn utan oss, det vet alla som känner honom. Jag ville i alla fall inbilla mig att han tyckte att livet var toppen och passade på att chillaxa lite, även om jag visste att så inte var fallet. 

Det var en otroligt jobbig natt men telefonen var tyst fram tills vid 12 då de ringde. De sa att han behövde dropp några timmar till men att han fick komma hem vid 17. Han hade inte velat äta alls på torsdagen men igår hade han ätit själv utan deras mutning och var mycket piggare. De visste fortfarande inte riktigt varför han var sjuk men de trodde att han antingen fått i sig något dåligt eller att det helt enkelt var ett kraftigt återfall av gastrit. Leica och jag åkte in och hämtade en mycket glad Aiko, äntligen fick han komma hem! 

Jag hade sedan innan bett djursjukhuset att direktreglera även besöket från onsdagen, då det var för sent på kvällen för att göra det och vi då fick betala hela summan på 2430 kr. När jag skulle betala för att få hämta ut Aiko sa sköterskan i receptionen att jag skulle få 180 kr av Folksam men att jag fick kontakta dem för att få det på mitt konto. Jag förstod ingenting. Sköterskan förklarade då att Folksam hade ersatt 8280 kr för båda tillfällena och detta tillfälle gick på 8100. Med andra ord hade jag 180 kr som Folksam skulle sätta över på mitt konto. Jag blev helt paff då jag var beredd på att hosta upp några tusenlappar trots direktregleringen. Men Folksam ersatte alltså 8280 kr av en total summa på 10530 kr. Det innebär att vi endast fick betala 2250 kr för akutavgift, medicin, undersökning och laboratorieundersökning första dagen samt övernattning, ultraljud, medicin, undersökning och laboratorieundersökning under torsdag och fredag. Dessutom var 170 kr av de 2250 kr en expeditionsavfgift för direktregleringen. Ännu en gång har Folksam visat sig vara helt otroligt bra. Folksam är helt enkelt bäst!

Vi fick med oss papper hem om hur vi ska sköta allt hemma och det är minst sagt mycket att hålla koll på. Ris och kokt fisk/kyckling i mycket små portioner upp till 6 gånger om dagen de två första dagarna. Därefter om han fortfarande inte har kräkts så ska vi öka portionerna och minska antalet mål. Efter en vecka ska vi under loppet av 3 dagar minska till två mål mat om dagen och 10 dagar efter det ska vi under loppet av 4 dagar försiktigt gå över till BARF igen. Vi kommer dock koka allt kött i början och eventuellt fortsätta med det om det verkar vara gastrit han fortfarande har problem med. För att smälta rått kött krävs ett mycket lågt pH i magsäcken och det rimmar inte bra med gastritmagar. Som tur är försvinner inte mycket näring alls av att koka köttet och skulle han ändå behöva mer vitaminer så kan vi komplettera med tillskott.

Han ska även ha medicin. Andapsin 2 gånger dagligen i 7 dagar, 1 timme innan mat och 2 timmar innan annan medicin. Pepcid 0.75 tablett 1 gång om dagen i 5 dagar, 30 minuter innan annan medicin. Kortison ska han ha som vanligt varannan dag. 

Nu håller vi tummarna för att han fortsätter att behålla maten och att han snart är helt frisk i magen igen ♥ 


Såhär hängig var Aiko efter de extrema kräkningarna i tisdags.

 

Här satt vi i onsdags på infektionsavdelningen och väntade på att få träffa veterinären.

 
 

Såhär såg Aiko ut efter att ha fått vätska under huden. Det var först en "puckel" över manken men den gled ned och bildade två stycken på sidan istället. Efter några timmar hade den ena glidit ned under magen medan den andra stannat kvar över bogen.



Tidig torsdag morgon



Här hade jag äntligen hämtat en mycket piggare Aiko och vi väntade på bussen.

 
Frika

0.4

Nu har vi provat oss fram med nyponpulvret och pH i morgonurinen sänks på båda hundarna med 0.4 när de får nyponpulver på kvällen, jämfört med när de får det på morgonen. Så den stora mängden c-vitamin i nyponpulver gör stor skillnad vilket är superbra. Dock har Aikos pH gått upp 0.4 sen vi ökade kalciumgivan. Hur kalciumgivan har påverkat Leica vet vi inte riktigt då vi har pendlat så mycket med givan av Uro-Pet men jag skulle tippa på att kalcium även gör hennes urin mer basiskt. Nu ska jag försöka minska mängden kalcium utan att de får för lite och det kommer bli svårt. Vi ska även prova fler pH-sänkande råvaror.

Som det ser ut nu ligger Aiko på 6.8 vilket är för högt och Leica ligger på 6.4 med hjälp av väldigt lite Uro-Pet. Min förhoppning är att båda hundarna ska ligga runt 6.2-6.4 utan Uro-Pet. 

Frika

Svamp

Det var svamp i Leicas öra, sådan jästsvamp som även finns mellan trampdynor och i mungipor på hundar. Svampen har gjort att det blivit en infektion i örat och Leica behandlas nu med kortisondroppar för att få bort infektionen. Vi fick även med MalAcetic Aural som är en svampförebyggande öronrens. Super även till Aiko som så lätt får problem med svampen i öronen. Att svampen gottade sig lite väl mycket i Leicas öra kan dels bero på att det har varit så fuktigt ute, men också för att hon inte fick i sig tillräckligt med kalcium ett tag. Nu är den i alla fall på väg bort och infektionen börjar lägga sig.

När vi ändå var hos veterinären passade jag på att vaccinera hundarna då det var den tiden på året. Aiko reagerade nog dock lite på vaccinet då han var lite hängig imorse. Hans tandkött var lite ljust och han hade 37.3 i temp vilket var lite lågt. Under dagen har han dock piggnat på sig och verkar nu må bra. 

Jag fick idag hem Standardt Benmjöl och Standardt Fiskolja till hundarna. Det var smaskens tyckte hundarna som nöjda slickade i sig en blandning av benmjöl, fiskolja, nyponpulver och laktosfri mjölk. Aiko fick även glukosamin i sin blandning. 

Vi har minskat mängden Uro-Pet till Leica för att se hur hon reagerade och genast steg hon från ett pH i urinen på 6.0 till 6.8. Vi ska nu testa oss fram med lite olika tillskott och råvaror för att se om vi kan sänka det igen utan hjälp av Uro-Pet. Nu provar vi nyponpulver som är extremt berikat med c-vitamin och ser om det kan ge någon effekt. Lyckas vi inte få bukt på det så ska vi försöka ta oss till en veterinär som inte förespråkar veterinärfoder utan tycker att råutfodring är bra för hundar. Jag hoppas då att veterinären mer grundläggande kan ta reda på varför Leica normalt har så högt pH-värde i urinen, istället för att som många veterinärer gör säga att det enda att göra är att ge veterinärfoder livet ut. Min teori är att hon kan ha någon infektion i kroppen som gör att det har blivit obalans och hon skulle i så fall behöva en antibiotikakur. Men först provar vi oss fram själva och ser vad som händer. 

Idag har jag även bytt över Leicas försäkring från Agria till Folksam. Aikos försäkring är tecknad hos Folksam och de har varit hur bra som helst. När Aiko magnetröntgades så sa veterinären att försäkringsbolaget går in med max 5000. Till vår positiva förvåning gick dock Folksam in med nästan 15 000. De har alltid ställt upp under alla Aikos skador och sjukdomar så för mig finns det ingen anledning att ha kvar Leica hos Agria. Anledningen till att Leica försäkrades i Agria från början var för att de har tandförsäkring, något som kan behövas hos den nakna varianten av Chinese crested dog. De har nämligen genetiskt en försämrad tandstatus och tandförsäkring underlättar under tandbytet om hunden får problem. Med Leica behövde vi aldrig utnyttja tandförsäkringen som tur är. Nu väntar jag på svar från handläggningen av en skadeanmälan hos Agria, då när vi åkte in med Leica då hon kissade blod. Det skulle ta 14 dagar och har i morgon tagit 28 dagar, dubbelt så lång tid. Enda gången jag har behövt Agrias hjälp och jag är inte nöjd med dem. Folksam är helt enkelt bäst! 

Nu ligger hundarna och smaskar på varsin bit av torkad oxtrupe, vilket var ett superbra tugg :)



Frika

Öronåkomma

Leica har fått någon form av öronåkomma. Det började för några dagar sedan då örat svajade lite. Örat såg dock väldigt fint ut så jag tänkte att det kanske hade med att göra att hon hade fått i sig för lite kalcium. Idag hängde örat rakt ut på promenaden och Leica skakade irriterat på huvudet hela tiden. Jag tittade i örat och nu kunde man se som små flagor på insidan av öronlappen. I övrigt såg örat fortfarande fint ut. Jag petade dock lite med tops i örongången och där nere fanns det en massa brunt klegg. Och oj vad det kliade och var obehagligt på samma gång tyckte Leica. 

Imorgon har vi fått en tid hos veterinären och jag hoppas att de snabbt och lätt kan se vad det är för fel på hennes öra. Jag tar även med mig Aiko om det är något som smittar lätt och de även vill kolla honom. Han har alltid haft problem med öronen och har för tillfället lite smutsiga öron. Nu är de dock rengjorda och hans öron är uppsatta i toft för att det ska få lufta lite. 

Så här ser Leicas öra ut.

 
Frika

Leica dålig

Tidigt imorse vaknade jag av att Leica kräktes. Hon kräktes magsyra flera gånger och några gånger kom det ingenting alls. Igår fick de grisknorr och eftersom att det tar ungefär fem minuter för Aiko men en timme för Leica att tugga sönder så trodde jag att Aiko hade tagit Leicas bit då båda helt plötsligt var borta. Nu tror jag att Leica har lyckats svälja sin bit hel och att magen hade lite jobbigt att bryta ned den. I början med BARF är det alltid extra jobbigt för kroppen att ta hand om all tung mat då den inte är van. 

Leica tjatade extremt mycket om mat så hon fick lite vom till frukost som är snällt mot magen. Behövde hon kräkas mer är det dessutom skönt att ha något att kräkas upp. Sedan dess har hon varit pigg och glad så det var nog grisknorren som var boven. 

Jag testar mig fram med hundarnas matschema och skriver varje dag upp hur deras bajs är. Är det för hårt och smuligt så har de fått för mycket ben och är det löst så behöver de mer ben. Det är svårt att hitta rätt balans men om några veckor har jag förhoppningsvis lyckats få fram ett bra schema att ha som grund :) 


Torsdag 15/8

Frukost Aiko: Vom, lever, kortison. Leica: Vom, lever, Uro-Pet
Lunch Grisknorr

Mellis Laktosfri mjölk

Kvällsmat Aiko: Oxhjärta, nyponpulver, glukosamin. Leica: Oxhjärta, Uro-Pet


Fredag 16/8

Frukost
Aiko: Lax, nötblod. Leica: Vom, Uro-Pet
Mellis Laktosfri mjölk
Kvällsmat Aiko: Nöt, äggula, äggskal, nyponpulver, glukosamin. Leica: Nöt, äggula, äggskal, Uro-Pet



Nedan följer två dagsfärska bilder på mina hjärtan. Leica är som ni kan se väldigt hårig just nu. Den nakna varianten av Chinese crested dog finns i olika hårighetsgrader och Leica är en hårig variant. De finns hundar med perfekt behåring, det vill säga har endast hår i ansiktet och några få strån längst med ryggen, förutom den perfekta cresten, sockarna och svansen, men de är ganska få. Så de klipps till vardags med klippmaskin, som man klipper pudlar med och som jag klipper Aiko med :) Min nästa nakna CCD ska dock vara av perfekt behåring ^^ 

 


Frika

Matschema Tisdag & Onsdag

Tisdag 13/8

Frukost Aiko: RKB kyckilng , kortison. Leica: RKB kyckling , Uro-Pet
Mellis Laktosfri mjölk
Kvällsmat Aiko: Kycklinghjärta, äggula, nyponpulver, glukosamin. Leica: Kycklinghjärta, äggula, Uro-Pet


Onsdag 14/8

Frukost Aiko: Lamm med ben. Leica: Lamm, äggskal, Uro-Pet
Lunch Kycklingmage
Mellis Laktosfri mjölk
Kvällsmat Aiko: Fläsk, nötblod, nyponpulver, glukosamin. Leica: Fläsk, nötblod, Uro-Pet


Den laktosfria mjölken ges dels för att vätska späder ut urinen som behövs när pH-värdet är förhöjt, och dels för att pastöriserad mjölk sänker pH. Kortison, nyponpulver och glukosamin äter Aiko för sin reumatism. Uro-Pet äter Leica för att sänka pH-värdet i urinen då hon har struvitkristaller. 

Jag kommer att ha ett fast matschema så här i början för att lättare hålla koll på hundarnas pH. Genom att sakta lägga till och ta bort på matschemat kan jag lätt se hur urinens pH påverkas av maten de äter. 

Igår låg Aikos pH på 6.5 och Leicas på 6.4.

Frika


Hundmat

Igår var vi på Citygross och Willys och handlade mat åt hundarna. Detta var vad vi kom hem med :) 

Lammdetaljer, gristunga, grishjärta, grislever, laxhuvud, nötbog, oxhjärta, grisfötter, grisknorrar, fläskrevben, vildsvinskav, oxsvans, kycklinghjärta och kycklingmage.


 
Igår kväll satt jag och skar upp ungefär hälften av maten och la i portionspåsar. Nu på morgonen har jag även skurit upp nötbogen och jag ska fortsätta med resten så fort jag har inhandlat fler enliterspåsar. De tog visst slut ;) 

Igår kollade jag även pH på hundarnas morgonurin. Aiko låg på 6.6 och Leica som nu äter Uro-pet låg på 6.4. Från och med igår kväll så har vi gått över helt på BARF och det ska bli spännande att se hur urinen påverkas av det. Till frukost blev det lamm, med ben till Aiko och utan till Leica och till lunch blir det oxsvans. Men jag kommer lägga upp hundarnas matschema så att jag har det dokumenterat :) 

Frika

Två turbulenta veckor

De senaste två veckorna har varit lite turbulenta då sambons brorsdotter har legat på sjukhus. Snart ettåriga My har blivit drabbad av diabetes och på grund av inkompetent ambulanspersonal var hon nära att mista livet. Idag har äntligen My och hennes föräldrar fått komma hem och det är för oss dags att lämna tillbaka deras hundar som har huserat här i en vecka. Brumma och Pixel, eller Aldinoff's Brummelisa och Lapseekers Never Stop Trying som de egentligen heter, är två små chihuahuaflickor. Aiko mår så pass bra nu att han fungerar med andra tikar, så länge de inte utmanar ödet det vill säga. 

Här finns en artikel om My.

Idag åkte även min mamma och hennes man hem efter att ha varit här och hälsat på sedan i tisdags. Med sig upp hade de även en frys till oss så nu kan vi äntligen börja BARFa hundarna helt. Lycklig hundmamma och hundar! Chihuahuorna som i vanliga fall äter torrfoder har denna vecka fått färskfoder, något de har varit mycket förtjusta i. 

Vi har kollat hundarnas pH-värde i urinen med en veckas mellanrum. Vid första tillfället hade Leica börjat äta pH-sänkande foder och låg då på 5.9. Aiko däremot låg på 7.1 och vi konstaterade att något, båda eller kombinationen av foder har förhöjt båda hundarnas pH. En vecka senare mätte vi pH-värdet igen. Leica hade nu slutat med pH-sänkande foder och vi väntade på den pH-sänkande pastan istället. Hon åt nu färskfoder och BARF och hennes pH hade skjutit upp till 7.3 och hon hon hade det jobbigt med att kissa då det sved mycket. Hos Aiko hade vi nu tagit bort torrfodret som han vid tidigare koll av pH-värde åt. Även han åt färskfoder och BARF och han hade nu sjunkit till 6.3, alltså en bra nivå. Vi antar att torrfodret var boven för honom men vad Leicas förhöjda pH och struvitkristaller beror på vet vi inte ännu. Imorgon är det dags för ytterligare en koll av pH-värde. 

Nedan följer två gamla bilder på Brumma och Pixel

 
 
Frika

Struvit

I lördags satt vi hos veterinären i fem timmar då Leica i fredags kväll kissade blod. Det visade sig att Leica har struvitkristaller i urinen, något som bildas om pH-värdet i urinen är förhöjt. pH-värdet i hundens urin ska ligga mellan 6.0 och 6.6 och struvit bildas alltså om pH-värdet ligger högre än 6.6. Veterinären prackade på oss fyra (de ville sälja på oss fler men det fanns bara fyra kvar) burkar mjukmat som skulle lösa upp struvitkristallerna. Självklart ville vi att prinsessan skulle bli frisk så fort som möjligt och burkarna var en självklarhet. När hon har ätit mjukmaten i några veckor så ville veterinären att Leica i resten av hennes liv ska äta ett veterinärfoder som är struvitförebyggande. Jag som avskyr veterinärfoder var inte pigg på tanken men nickade medhållande innan vi pungade ut på tok för mycket pengar, tog med oss hjärtat och åkte hem.

När jag sedan läste på mjukmatsburken kunde jag inte annat än att bli arg på veterinärkliniker som gör allt för tjäna pengar.  "Sammansättning: spannmål, oljor och fetter, kött och animaliska biprodukter, ägg och äggprodukter, socker, mineraler, vegetabiliska biprodukter. Urinförsurande ämnen: kalciumsulfat, DL-metionin". Detta är inget jag vill att min hund ska äta. 

Jag har de senaste dagarna googlat, googlat och åter googlat tills jag hittade en lösning som gör att jag kommer undan hemska veterinärfoder. För att sänka pH-värdet i urinen så mycket att kristallerna löses upp behöver Leica få i sig DL-metionin som är det verksamma ämnet i det struvitlösande fodret. Detta ämne finns även i en pasta som heter Uro-Pet, avsedd för exakt samma sak som veterinärfodret. Dock rör det sig inte om nästan en hel burk om dagen utan bara någon tesked och Leica kan istället äta vanligt foder. 

Jag har även beställt hem pH-stickor som ska komma i dagarna. Med dessa kan jag själv hålla koll på pH-värdet i Leicas urin. Jag kan då även se om Aiko också har förhöjt pH. Har han det är det troligtvis hundarnas nuvarande foder som är boven. Hur det dock än ligger till med fodret så ska jag slopa torrfodret helt, fortsätta med färskfodret tills det är slut och blanda in BARF. Därefter blir det bara BARF, Biologisk Rå Anpassad Föda, det vill säga endast rått kött, inälvor, ben och grönsaker (grönsakerna för utfyllnad i mina hundars fall och reglering av pH-värde). Med denna diet har jag full koll på vad Leica får i sig och förhoppningsvis kommer hon aldrig mer få struvit. 

Vom og Hundemat skriver här "Den vanligaste formen av urinsten är struvit (80%), där magnesium bildar kristaller som migrerar ner urinledaren, dessa kan växa sig stora i urinblåsan. Urinsten är mycket smärtsamt och kan orsaka allvarliga komplikationer om tömning av urin slutar helt. Struvit kan endast bildas vid ett pH högre än 6,6 och kan även lösas upp om urin är surt. Typiskt för köttätande djur är att urinen har ett pH på ca 6." Detta betyder att en BARFkost troligtvis kommer att hålla pH-värdet på en optimal nivå. 

Det är som Vom og Hundemat skriver otroligt smärtsamt med struvit då kristallerna river sönder urinrören och därför äter Leica nu smärtstillande. Vi ska om sex veckor lämna in ett nytt urinprov för att se så att kristallerna är borta och det hoppas vi innerligt att de är :) 

Frika

RSS 2.0