Aiko

Namn: Aiko
Född: 2008-09-26
Kön: Kastrerad hane
Ras: Blandras, Lhasa apso / Shih tzu




Aiko, vars namn betyder kärleksbarn på japanska, kom till mig som valp vid nio veckors ålder. Att Aiko skulle följa med mig hem och bli min nya familjemedlem var helt och hållet ett impulsbeslut. Vid det tillfället tänkte jag inte skaffa någon hund utan följde den dagen bara med en annan familj som skulle skaffa valp. Väl där satt vi på uppfödarfamiljens köksgolv och lekte med de två tikarna, som vi trodde var de enda valparna i kullen. Två livfulla, välväxta tikar i olika färger och familjen skulle nu välja en utav dem. Sagt och gjort, den vetefärgade tiken med namnet Tea (som senare blev omdöpt till Meia) valdes, och vi såg på de två systrarna som livfullt lekte på uppfödarfamiljens köksgolv en sista gång. 
    Bakom den stängda tvättstugedörren som angränsade till köket hördes plötsligt ett litet gnällande. Uppfödaren öppnar dörren till tvättstugan och ut vaggar en liten valp, betydligt mindre än de andra valparna och går med bestämda steg rakt mot mig som sitter på uppfödarfamiljens köksgolv. Den lilla valpen hade kolsvart, virvelrik päls med vita tecken och mörkt bärnstensbruna ögon. "Honom får vi nog inte såld" sa uppfödaren och nickade ned mot den lilla valpen som fortfarande var på väg mot mig. "Han var större än sina systrar när de föddes, men konstigt nog är han mycket mindre än dem nu". Dumle som uppfödarens döttrar hade döpt den svarta, marsvinsliknande valpen till var nu framme hos mig. Han kravlade med klumpiga steg upp i mitt knä och somnade. Jag var förvånad över att han inte valde att gå till sina syskon och tittade ned på den lilla valpen av förundran. Han lyfte då på huvudet, tittade på mig och gav mig en liten puss på näsan, för att sedan somna om igen. I det ögonblicket visste jag att Dumle, som jag senare gav namnet Aiko, skulle komma att bli min absolut bästa vän. Och jag skulle bli hans.

Aiko är mitt allt. I hans värld finns bara han och jag, även om pappa och syster Leica även älskas enormt av honom. Han är väldigt autistisk och den mest speciella hund jag någonsin har träffat. Aiko är väldigt osäker och söker ofta skydd och stöd hos mig. En riktig mammagris är han och är mitt alldeles egna plåster ;) 

Aiko har en reumatisk sjukdom och kommer därför att i resten av sitt behandlas med kortison. Som ett resultat av reumatismen har han ett extremt felställt framben där han har en trappstegsformation i armbågen och hans tass i princip pekar helt bakåt. Han är dock relativt opåverkad av sitt ben just nu men han kommer enligt veterinär få artros i både armbågen och handleden. Aiko har även några dåliga diskar i ryggen som antagligen kommer att ta ut sin rätt senare i hans liv. Han har även kronisk gastrit, antagligen även det som ett svar på reumatismen. Just nu, med hjälp av kortison mår Aiko jättebra, men han kommer tyvärr inte leva ett full-långt hundliv. Vi tar dagarna som de kommer och anpassar vardagen efter Aikos problem. 




Trackback
RSS 2.0