Aiko inlagd på Bagarmossens Djursjukhus

Det har varit några otroligt jobbiga dagar, Aiko har varit inlagd på Bagarmossens djursjukhus.

Det började i tisdags med att jag vaknade av att Aiko kräktes. Tre små högar magsyra som han alltid kräktes innan han började äta kortison. Aiko har alltså sedan innan kronisk gastrit som troligtvis hänger ihop med reumatismen för så fort vi började med kortisonet för några månader sedan så försvann hans magproblem. Kanske han behöver en högre dos tänkte jag i tisdags då jag mindes att han för några veckor sedan kräktes på samma sätt efter att jag glömt att ge honom kortisonet en dag. Jag städade upp efter Aiko och stoppade i honom lite torkad oxlunga då gastriten gör att han kräks på det här sättet när han behöver få i sig mat. Lite godis har då alltid hjälpt för att stoppa illamåendet tills jag hunnit göra ordning frukost. Det tog dock bara en halv minut innan oxlungan kom upp igen. Och när han kräkts upp lungan började han kräkas på ett sätt han bara gjort en gång tidigare - när han fick kräkspruta då han ätit upp en hel burk vitaminer. Han kräktes och kräktes och kräktes. Jättekraftiga kräkningar kom på varandra och han hann inte andas emellan. Det kom upp en liten hög slem, vid resterande kräkningar kom absolut ingenting. Efteråt stod han och kippade efter andan och var väldigt medtagen. Jag fick tag i min sambo som var på jobbet och vi kom fram till att låta magen vila några timmar och sedan försöka ge honom lite vom. Sagt och gjort, han fick behålla vommen och även kvällsmaten och var mycket piggare. Kanske hade han bara fått i sig något olämpligt. 

Onsdag morgon. Vi vaknade runt 7 på morgonen av att Aiko kräktes. Även denna morgon tre små "vanliga" högar med magsyra. Vi avvaktade då med att ge honom något att äta och vi gick och la oss. Runt 11 kräktes han igen, även denna gång tre små högar. Jag gav honom då lite oxlunga men även denna dag kom det upp lika snabbt. Sen kom de där obehagliga kräkningarna igen. Kraftiga hetskräkningar på varandra och denna gång trodde jag att Aiko skulle tuppa av och jag fick hjälpa honom att stå upp under "anfallet". Efteråt stod han även denna gång och kippade efter andan och var otroligt medtagen. Jag ringde min sambo och vi kom överrens om att jag skulle ringa till Bagarmossens djursjukhus. Jag berättade för sköterskan i telefonen om händelsen och när jag nämnde att han äter kortison så tyckte hon att vi skulle komma in direkt. Speciellt också eftersom att han är en liten hund och riskerar att bli uttorkad snabbare. 

Jag tog med mig båda hundarna, satte mig på tåget och ringde sambon. Han fick tack och lov komma iväg från jobbet så han hoppade på mitt tåg i Ösmo där han jobbar. Väl på djursjukhuset skickades vi till infektionsavdelningen då det kunde röra sig om en smittsam magsjuka. Vi släpptes in i väntrummet och allt eftersom vi satt där på träbänken tappade vi humöret mer och mer, sambon och jag. Läget var ganska akut sa sköterskan i telefonen, men när vi väl kom dit satt vi i väntrummet i hela 4½ timme. Då var vi på vippen att ta med oss hundarna och åka hem igen, vi fick ju ändå ingen hjälp. Ingen av sköterskorna som titt som tätt passerade väntrummet gav oss ens en chans att fråga vad som tog sån tid, de susade bara förbi som om att vi inte var där. Hundarna var dock otroligt duktiga och fann sig i situationen, även om Aiko var medtagen, less och ville åka hem. 

Till slut, när vi hade suttit där i en halv evighet och var arga som bin kom en veterinär och välkomnade oss in i rummet. Hon hade precis gått på sitt pass och beklagade sig över att vi hade fått vänta så länge. Efter bara några minuter var vi inte längre arga, utan väldigt glada då veterinären vi fått var väldigt trevlig och duktig. När vi lite motvilligt berättade att hundarna åt BARF (många veterinärer förspråkar bara veterinärfoder och tycker att BARF är något som mer eller mindre borde förbjudas) så sa hon genast att hennes syster BARFar sin hund och att hon tycker att det är väldigt spännande. Hon tyckte absolut att vi skulle fortsätta med BARF när Aiko hade ätit skonkost (ris och kokt vit fisk) i några dagar, som vi kom fram till att han skulle göra. 

Blodprov togs för att kolla blodvärde och värde på bukspottkörteln och vi skulle få svar på proverna dagen efter. Det man var rädd för i Aikos fall var att han skulle ha pankreatit, alltså en bukspottkörtelinflammation som kan utlösas av just kortison som Aiko äter. Det visar sig först och främst genom kräkningar och är väldigt allvarligt. Det kunde också röra sig om en magsjuka eller att han akut har fått tillbaka sin gastrit. Veterinären ville hur som helst inte behålla honom över natten då han var så extremt stressad. Han fick istället Andapsin (magmedicin) och vätska under huden. Veterinären bokade in ett ultraljud åt oss som vi eventullet skulle dyka upp på, det beroende på vad blodproverna visade och hur Aiko mådde. Hon skulle ringa oss om provsvaren på förmiddagen dagen efter och vi fick åka hem. Om allt såg bra ut skulle vi fortsätta med Andapsin i tio dagar samt ge flera små portioner skonmat.  Nu var vi otroligt lättade över att få åka hem och varken Aiko, sambon eller jag hade ätit på hela dagen så vi var alla otroligt hungriga.

Runt 22 på kvällen var vi hemma och Aiko fick en liten portion ris som han fick behålla. Även morgonmålet vid 6 stannade kvar och runt 10 ringde veterinären. Hon hade fått svar på blodproverna och bukspottkörtelvärdet såg bra ut. Hematokritvärdet ska ligga över 40 och låg hos Aiko på 39 men det var inte så konstigt med tanke på omständigheterna så det behövde inte betyda något. Vi avbokade därför ultraljudet och skulle höra av oss om det blev värre. Runt 11 fick han ris och fisk men efter en liten stund kom allt upp. Det var som att han inte själv var beredd på det. Jag ringde direkt till veterinären och vi kom överrens om att vi skulle åka in och göra ultraljudet ändå. Vi fick slänga oss på tåget för att hinna till djursjukhuset i tid för det bokade ultraljudet. 

Väl under ultraljudet såg allt veterinären kunde se bra ut, förutom att mjälten var lite stor. Det var dock inte konstigt att den snabbt blir stor när det rör sig om någon magsjuka eller annan magåkomma. Men han hade väldigt ont vid magsäcken då han spände sig otroligt mycket där under ultraljudet. Hon som gjorde ultraljudet gick och pratade med veterinären vi hade dagen innan och efter en undersökning som visade att Aiko var uttorkad trots att han fått en massa vätska under huden kvällen innan, så beslutades det att han skulle stanna. Han skulle få dropp och magmedicin intravenöst och blev han sämre så skulle han röntgas.

Att lämna honom där var bland det jobbigaste jag gjort men jag visste att han var i goda händer. Jag vet dock att han är väldigt orolig utan oss och sist han var där så fick de ha honom i knät då han var för stressad i buren. Det gjorde det hela ännu jobbigare. 

Med tunga steg åkte sambon, Leica och jag hem och lite senare ringde veterinären. Blodproven var fina och de skulle prova att ge Aiko lite välling. Började han kräkas efter det så skulle de ta in honom på röntgen. Om han fick behålla maten och inte blev sämre skulle de inte höra av sig mer under dagen. Tack och lov var telefonen tyst vilket betydde att han mådde ganska bra. Dock blev jag orolig när de sa att han låg tyst och lugnt i sin bur för det är inte Aiko. Mådde han så dåligt att han verkade lugn? För han är inte lugn utan oss, det vet alla som känner honom. Jag ville i alla fall inbilla mig att han tyckte att livet var toppen och passade på att chillaxa lite, även om jag visste att så inte var fallet. 

Det var en otroligt jobbig natt men telefonen var tyst fram tills vid 12 då de ringde. De sa att han behövde dropp några timmar till men att han fick komma hem vid 17. Han hade inte velat äta alls på torsdagen men igår hade han ätit själv utan deras mutning och var mycket piggare. De visste fortfarande inte riktigt varför han var sjuk men de trodde att han antingen fått i sig något dåligt eller att det helt enkelt var ett kraftigt återfall av gastrit. Leica och jag åkte in och hämtade en mycket glad Aiko, äntligen fick han komma hem! 

Jag hade sedan innan bett djursjukhuset att direktreglera även besöket från onsdagen, då det var för sent på kvällen för att göra det och vi då fick betala hela summan på 2430 kr. När jag skulle betala för att få hämta ut Aiko sa sköterskan i receptionen att jag skulle få 180 kr av Folksam men att jag fick kontakta dem för att få det på mitt konto. Jag förstod ingenting. Sköterskan förklarade då att Folksam hade ersatt 8280 kr för båda tillfällena och detta tillfälle gick på 8100. Med andra ord hade jag 180 kr som Folksam skulle sätta över på mitt konto. Jag blev helt paff då jag var beredd på att hosta upp några tusenlappar trots direktregleringen. Men Folksam ersatte alltså 8280 kr av en total summa på 10530 kr. Det innebär att vi endast fick betala 2250 kr för akutavgift, medicin, undersökning och laboratorieundersökning första dagen samt övernattning, ultraljud, medicin, undersökning och laboratorieundersökning under torsdag och fredag. Dessutom var 170 kr av de 2250 kr en expeditionsavfgift för direktregleringen. Ännu en gång har Folksam visat sig vara helt otroligt bra. Folksam är helt enkelt bäst!

Vi fick med oss papper hem om hur vi ska sköta allt hemma och det är minst sagt mycket att hålla koll på. Ris och kokt fisk/kyckling i mycket små portioner upp till 6 gånger om dagen de två första dagarna. Därefter om han fortfarande inte har kräkts så ska vi öka portionerna och minska antalet mål. Efter en vecka ska vi under loppet av 3 dagar minska till två mål mat om dagen och 10 dagar efter det ska vi under loppet av 4 dagar försiktigt gå över till BARF igen. Vi kommer dock koka allt kött i början och eventuellt fortsätta med det om det verkar vara gastrit han fortfarande har problem med. För att smälta rått kött krävs ett mycket lågt pH i magsäcken och det rimmar inte bra med gastritmagar. Som tur är försvinner inte mycket näring alls av att koka köttet och skulle han ändå behöva mer vitaminer så kan vi komplettera med tillskott.

Han ska även ha medicin. Andapsin 2 gånger dagligen i 7 dagar, 1 timme innan mat och 2 timmar innan annan medicin. Pepcid 0.75 tablett 1 gång om dagen i 5 dagar, 30 minuter innan annan medicin. Kortison ska han ha som vanligt varannan dag. 

Nu håller vi tummarna för att han fortsätter att behålla maten och att han snart är helt frisk i magen igen ♥ 


Såhär hängig var Aiko efter de extrema kräkningarna i tisdags.

 

Här satt vi i onsdags på infektionsavdelningen och väntade på att få träffa veterinären.

 
 

Såhär såg Aiko ut efter att ha fått vätska under huden. Det var först en "puckel" över manken men den gled ned och bildade två stycken på sidan istället. Efter några timmar hade den ena glidit ned under magen medan den andra stannat kvar över bogen.



Tidig torsdag morgon



Här hade jag äntligen hämtat en mycket piggare Aiko och vi väntade på bussen.

 
Frika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0