3 cm

Sedan Aiko blev magsjuk har han tappat 3 cm runt midjan och 1 cm runt bröstet. Han behövde gå ner i fettmassa och han får gärna tappa lite till då han på grund av sin reumatism hellre ska vara smal än tjock, men det har gått väldigt fort. Han har nog även tappat en del muskler då han har tvingats ta det lugnt. Översta bilden är tagen för tre veckor sedan och nedersta bilden är tagen idag på hans 5-årsdag.




Idag gjorde vi även en spännande upptäckt. Jag hade läst om det innan och hoppades att det kunde vara så enkelt men jag ville inte hoppas på för mycket. Kokt kött ger lägre pH i urin hos hund än rått kött. Igår kväll fick Leica endast kokt torsk just för att vi skulle se hur hennes pH reagerade. Hon fick varken Uro-Pet eller nyponpulver som är pH-sänkande och ändå hade hon idag på morgonen ett pH på 6.5. Aiko som endast fick kokt torsk och ris hade ett perfekt pH på 6.2. Ikväll lägger vi till nyponpulver i Leicas mat, imorgon kväll benmjöl, och efter det provar vi att tillaga andra köttsorter för att följa hur Leicas pH ändrar sig dag för dag. Fortsätter det att fungera såhär bra så kommer vi fortsätta att koka hundarnas mat, eller åtminstone delvis. Till Leica för pH-värdet och till Aiko för gastriten.

Aiko mår för övrigt mycket bättre och vi har trappat ned till tre mål mat om dagen vilket fungerar fint. Vi har även slutat med magmedicinerna. Helt återställd är han inte och det ser man på hans uttryck på bilderna ovanför. Dock är han på god väg, han leker och busar igen och han sover på rygg, vilket han inte skulle ha gjort om han fortfarande hade ont i magen. Nu hoppas vi innerligt att han inte får något mer återfall av sin gastrit. 

Frika

5 år! ♥

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Aikos födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra! ♥♥♥


Frika

Tänk så små de var ♥



 
 

Frika

2 cm

Aiko mår bättre men är fortfarande hängig och verkar ha väldigt ont i magen emellanåt. Igår hade vi främmat då sambon fyller år idag och trots att vi försökte hålla Aiko lugn så blev han så uppspelt att maten kom upp. 

För ungefär en vecka sedan mätte jag Aiko runt bröst och midja då han behöver bli av med en del fett. Istället för att gå helt efter vikt så mäter jag honom då han behöver byta ut fett mot muskler. När vi var hos veterinären i onsdags vägde Aiko 8.1 kg. När hundarna vaccinerades vägde han 7.5 och har alltså gått upp 0.6 kg på bara två veckor. På grund av att han äter kortison så pendlar han väldigt mycket i vikt och lägger på sig en del vätska. Idag mätte jag Aiko igen och på grund av att han nu har varit sjuk har han tappat 1 cm runt bröstet och 2 cm runt midjan. Lilla killen, inte lätt att må dåligt ♥


Här är en bild från igår på vovvarna och vår vän Rasmus



Frika

Aiko inlagd på Bagarmossens Djursjukhus

Det har varit några otroligt jobbiga dagar, Aiko har varit inlagd på Bagarmossens djursjukhus.

Det började i tisdags med att jag vaknade av att Aiko kräktes. Tre små högar magsyra som han alltid kräktes innan han började äta kortison. Aiko har alltså sedan innan kronisk gastrit som troligtvis hänger ihop med reumatismen för så fort vi började med kortisonet för några månader sedan så försvann hans magproblem. Kanske han behöver en högre dos tänkte jag i tisdags då jag mindes att han för några veckor sedan kräktes på samma sätt efter att jag glömt att ge honom kortisonet en dag. Jag städade upp efter Aiko och stoppade i honom lite torkad oxlunga då gastriten gör att han kräks på det här sättet när han behöver få i sig mat. Lite godis har då alltid hjälpt för att stoppa illamåendet tills jag hunnit göra ordning frukost. Det tog dock bara en halv minut innan oxlungan kom upp igen. Och när han kräkts upp lungan började han kräkas på ett sätt han bara gjort en gång tidigare - när han fick kräkspruta då han ätit upp en hel burk vitaminer. Han kräktes och kräktes och kräktes. Jättekraftiga kräkningar kom på varandra och han hann inte andas emellan. Det kom upp en liten hög slem, vid resterande kräkningar kom absolut ingenting. Efteråt stod han och kippade efter andan och var väldigt medtagen. Jag fick tag i min sambo som var på jobbet och vi kom fram till att låta magen vila några timmar och sedan försöka ge honom lite vom. Sagt och gjort, han fick behålla vommen och även kvällsmaten och var mycket piggare. Kanske hade han bara fått i sig något olämpligt. 

Onsdag morgon. Vi vaknade runt 7 på morgonen av att Aiko kräktes. Även denna morgon tre små "vanliga" högar med magsyra. Vi avvaktade då med att ge honom något att äta och vi gick och la oss. Runt 11 kräktes han igen, även denna gång tre små högar. Jag gav honom då lite oxlunga men även denna dag kom det upp lika snabbt. Sen kom de där obehagliga kräkningarna igen. Kraftiga hetskräkningar på varandra och denna gång trodde jag att Aiko skulle tuppa av och jag fick hjälpa honom att stå upp under "anfallet". Efteråt stod han även denna gång och kippade efter andan och var otroligt medtagen. Jag ringde min sambo och vi kom överrens om att jag skulle ringa till Bagarmossens djursjukhus. Jag berättade för sköterskan i telefonen om händelsen och när jag nämnde att han äter kortison så tyckte hon att vi skulle komma in direkt. Speciellt också eftersom att han är en liten hund och riskerar att bli uttorkad snabbare. 

Jag tog med mig båda hundarna, satte mig på tåget och ringde sambon. Han fick tack och lov komma iväg från jobbet så han hoppade på mitt tåg i Ösmo där han jobbar. Väl på djursjukhuset skickades vi till infektionsavdelningen då det kunde röra sig om en smittsam magsjuka. Vi släpptes in i väntrummet och allt eftersom vi satt där på träbänken tappade vi humöret mer och mer, sambon och jag. Läget var ganska akut sa sköterskan i telefonen, men när vi väl kom dit satt vi i väntrummet i hela 4½ timme. Då var vi på vippen att ta med oss hundarna och åka hem igen, vi fick ju ändå ingen hjälp. Ingen av sköterskorna som titt som tätt passerade väntrummet gav oss ens en chans att fråga vad som tog sån tid, de susade bara förbi som om att vi inte var där. Hundarna var dock otroligt duktiga och fann sig i situationen, även om Aiko var medtagen, less och ville åka hem. 

Till slut, när vi hade suttit där i en halv evighet och var arga som bin kom en veterinär och välkomnade oss in i rummet. Hon hade precis gått på sitt pass och beklagade sig över att vi hade fått vänta så länge. Efter bara några minuter var vi inte längre arga, utan väldigt glada då veterinären vi fått var väldigt trevlig och duktig. När vi lite motvilligt berättade att hundarna åt BARF (många veterinärer förspråkar bara veterinärfoder och tycker att BARF är något som mer eller mindre borde förbjudas) så sa hon genast att hennes syster BARFar sin hund och att hon tycker att det är väldigt spännande. Hon tyckte absolut att vi skulle fortsätta med BARF när Aiko hade ätit skonkost (ris och kokt vit fisk) i några dagar, som vi kom fram till att han skulle göra. 

Blodprov togs för att kolla blodvärde och värde på bukspottkörteln och vi skulle få svar på proverna dagen efter. Det man var rädd för i Aikos fall var att han skulle ha pankreatit, alltså en bukspottkörtelinflammation som kan utlösas av just kortison som Aiko äter. Det visar sig först och främst genom kräkningar och är väldigt allvarligt. Det kunde också röra sig om en magsjuka eller att han akut har fått tillbaka sin gastrit. Veterinären ville hur som helst inte behålla honom över natten då han var så extremt stressad. Han fick istället Andapsin (magmedicin) och vätska under huden. Veterinären bokade in ett ultraljud åt oss som vi eventullet skulle dyka upp på, det beroende på vad blodproverna visade och hur Aiko mådde. Hon skulle ringa oss om provsvaren på förmiddagen dagen efter och vi fick åka hem. Om allt såg bra ut skulle vi fortsätta med Andapsin i tio dagar samt ge flera små portioner skonmat.  Nu var vi otroligt lättade över att få åka hem och varken Aiko, sambon eller jag hade ätit på hela dagen så vi var alla otroligt hungriga.

Runt 22 på kvällen var vi hemma och Aiko fick en liten portion ris som han fick behålla. Även morgonmålet vid 6 stannade kvar och runt 10 ringde veterinären. Hon hade fått svar på blodproverna och bukspottkörtelvärdet såg bra ut. Hematokritvärdet ska ligga över 40 och låg hos Aiko på 39 men det var inte så konstigt med tanke på omständigheterna så det behövde inte betyda något. Vi avbokade därför ultraljudet och skulle höra av oss om det blev värre. Runt 11 fick han ris och fisk men efter en liten stund kom allt upp. Det var som att han inte själv var beredd på det. Jag ringde direkt till veterinären och vi kom överrens om att vi skulle åka in och göra ultraljudet ändå. Vi fick slänga oss på tåget för att hinna till djursjukhuset i tid för det bokade ultraljudet. 

Väl under ultraljudet såg allt veterinären kunde se bra ut, förutom att mjälten var lite stor. Det var dock inte konstigt att den snabbt blir stor när det rör sig om någon magsjuka eller annan magåkomma. Men han hade väldigt ont vid magsäcken då han spände sig otroligt mycket där under ultraljudet. Hon som gjorde ultraljudet gick och pratade med veterinären vi hade dagen innan och efter en undersökning som visade att Aiko var uttorkad trots att han fått en massa vätska under huden kvällen innan, så beslutades det att han skulle stanna. Han skulle få dropp och magmedicin intravenöst och blev han sämre så skulle han röntgas.

Att lämna honom där var bland det jobbigaste jag gjort men jag visste att han var i goda händer. Jag vet dock att han är väldigt orolig utan oss och sist han var där så fick de ha honom i knät då han var för stressad i buren. Det gjorde det hela ännu jobbigare. 

Med tunga steg åkte sambon, Leica och jag hem och lite senare ringde veterinären. Blodproven var fina och de skulle prova att ge Aiko lite välling. Började han kräkas efter det så skulle de ta in honom på röntgen. Om han fick behålla maten och inte blev sämre skulle de inte höra av sig mer under dagen. Tack och lov var telefonen tyst vilket betydde att han mådde ganska bra. Dock blev jag orolig när de sa att han låg tyst och lugnt i sin bur för det är inte Aiko. Mådde han så dåligt att han verkade lugn? För han är inte lugn utan oss, det vet alla som känner honom. Jag ville i alla fall inbilla mig att han tyckte att livet var toppen och passade på att chillaxa lite, även om jag visste att så inte var fallet. 

Det var en otroligt jobbig natt men telefonen var tyst fram tills vid 12 då de ringde. De sa att han behövde dropp några timmar till men att han fick komma hem vid 17. Han hade inte velat äta alls på torsdagen men igår hade han ätit själv utan deras mutning och var mycket piggare. De visste fortfarande inte riktigt varför han var sjuk men de trodde att han antingen fått i sig något dåligt eller att det helt enkelt var ett kraftigt återfall av gastrit. Leica och jag åkte in och hämtade en mycket glad Aiko, äntligen fick han komma hem! 

Jag hade sedan innan bett djursjukhuset att direktreglera även besöket från onsdagen, då det var för sent på kvällen för att göra det och vi då fick betala hela summan på 2430 kr. När jag skulle betala för att få hämta ut Aiko sa sköterskan i receptionen att jag skulle få 180 kr av Folksam men att jag fick kontakta dem för att få det på mitt konto. Jag förstod ingenting. Sköterskan förklarade då att Folksam hade ersatt 8280 kr för båda tillfällena och detta tillfälle gick på 8100. Med andra ord hade jag 180 kr som Folksam skulle sätta över på mitt konto. Jag blev helt paff då jag var beredd på att hosta upp några tusenlappar trots direktregleringen. Men Folksam ersatte alltså 8280 kr av en total summa på 10530 kr. Det innebär att vi endast fick betala 2250 kr för akutavgift, medicin, undersökning och laboratorieundersökning första dagen samt övernattning, ultraljud, medicin, undersökning och laboratorieundersökning under torsdag och fredag. Dessutom var 170 kr av de 2250 kr en expeditionsavfgift för direktregleringen. Ännu en gång har Folksam visat sig vara helt otroligt bra. Folksam är helt enkelt bäst!

Vi fick med oss papper hem om hur vi ska sköta allt hemma och det är minst sagt mycket att hålla koll på. Ris och kokt fisk/kyckling i mycket små portioner upp till 6 gånger om dagen de två första dagarna. Därefter om han fortfarande inte har kräkts så ska vi öka portionerna och minska antalet mål. Efter en vecka ska vi under loppet av 3 dagar minska till två mål mat om dagen och 10 dagar efter det ska vi under loppet av 4 dagar försiktigt gå över till BARF igen. Vi kommer dock koka allt kött i början och eventuellt fortsätta med det om det verkar vara gastrit han fortfarande har problem med. För att smälta rått kött krävs ett mycket lågt pH i magsäcken och det rimmar inte bra med gastritmagar. Som tur är försvinner inte mycket näring alls av att koka köttet och skulle han ändå behöva mer vitaminer så kan vi komplettera med tillskott.

Han ska även ha medicin. Andapsin 2 gånger dagligen i 7 dagar, 1 timme innan mat och 2 timmar innan annan medicin. Pepcid 0.75 tablett 1 gång om dagen i 5 dagar, 30 minuter innan annan medicin. Kortison ska han ha som vanligt varannan dag. 

Nu håller vi tummarna för att han fortsätter att behålla maten och att han snart är helt frisk i magen igen ♥ 


Såhär hängig var Aiko efter de extrema kräkningarna i tisdags.

 

Här satt vi i onsdags på infektionsavdelningen och väntade på att få träffa veterinären.

 
 

Såhär såg Aiko ut efter att ha fått vätska under huden. Det var först en "puckel" över manken men den gled ned och bildade två stycken på sidan istället. Efter några timmar hade den ena glidit ned under magen medan den andra stannat kvar över bogen.



Tidig torsdag morgon



Här hade jag äntligen hämtat en mycket piggare Aiko och vi väntade på bussen.

 
Frika

Jordens vackraste, finaste, underbaraste, bästaste ♥





















Frika

Hämta ut en gratis Mush-måltid

Just nu har Mush en superbra kampanj - Hämta ut en gratis 800 grams måltid av MUSH B.A.R.F. Vaisto® som är Mush senaste tillskott i BARF- och färskfoderfamiljen. Det är en komplett måltid i form av köttbullar. MUSH B.A.R.F. Vaisto® finns för både erfarna BARF-hundar och hundar som aldrig tidigare provat på BARF eller färskfoder.


 

Såhär skriver Mush:

"Våra Vaisto-produkter har tagit hundens näringsbehov och användarvänligheten i beaktande enligt följande:
  • Ingredienserna kommer från lokala bönder som vi litar på.
  • Produkterna är 100 % naturliga och du kommer inte att hitta tillsatsämnen, konserveringsämnen eller spannmål i vår hundmat.
  • Våra produkter är råfrysta. På det här sättet bevaras de naturliga näringsämnena på bästa sätt i våra produkter.
  • Varje måltid innehåller kött, ben och organ från tre olika djur som ger din hund en komplett kost med variation av olika proteinkällor.
  • Du behöver inte längre tänka på vilka produkter du gett tidigare i veckan. Alla våra måltider är näringsmässigt kompletta och har en balanserad mängd rått kött, ben, organ och grönsaker.
  • De är lätta att servera eftersom produkterna är i bitstorlek à 25 gram.

MUSH B.A.R.F. Vaisto All Breeds Formula – för hundar som redan är bekanta med BARF.

MUSH B.A.R.F. Vaisto Starter Formula – för hundar som börjar med BARF eller har en långsammare ämnesomsättning.  

MUSH B.A.R.F. Vaisto Puppy Formula – för valpar som växer på höjden."





Vill du precis som jag hämta ut en gratis måltid av MUSH B.A.R.F. Vaisto®? Klicka då här 

Frika

0.4

Nu har vi provat oss fram med nyponpulvret och pH i morgonurinen sänks på båda hundarna med 0.4 när de får nyponpulver på kvällen, jämfört med när de får det på morgonen. Så den stora mängden c-vitamin i nyponpulver gör stor skillnad vilket är superbra. Dock har Aikos pH gått upp 0.4 sen vi ökade kalciumgivan. Hur kalciumgivan har påverkat Leica vet vi inte riktigt då vi har pendlat så mycket med givan av Uro-Pet men jag skulle tippa på att kalcium även gör hennes urin mer basiskt. Nu ska jag försöka minska mängden kalcium utan att de får för lite och det kommer bli svårt. Vi ska även prova fler pH-sänkande råvaror.

Som det ser ut nu ligger Aiko på 6.8 vilket är för högt och Leica ligger på 6.4 med hjälp av väldigt lite Uro-Pet. Min förhoppning är att båda hundarna ska ligga runt 6.2-6.4 utan Uro-Pet. 

Frika

Sötast ♥


 
Frika

Pappas Prinsipessa

Visste ni att Leica har sin pappa lindad runt lillfingret? 

Hundpappan gubben min gör allt för Leica. Eller för sin lilla prinsipessa som han så fint kallar henne. Prinsessan på ärten kallar jag henne, men bara när pappan är i närheten. Leica vet precis hur hon ska göra för att få allt hon vill av pappan sin. Hon kastar sig om halsen på honom, pussar honom överallt och piper och skriker som hon alltid gör när hon gosar. Pappan smälter då som smör i sommarsolen.

En gång blev pappan arg på Leica. Det var jättesent och vi försökte sova. Nedanför sängen stod Leica och skällde och gnällde, hon ville komma upp i sängen. Mina tillsägelser hjälpte inte och tröttheten tog överhanden för pappan. Han blev arg och kastade en strumpa på Leica. En mjuk bomullsstrumpa som långsamt seglade ner från sängen och landade på den lilla hunden. En mer förnärmad hund har jag då aldrig sett. Hon gick med tunga ledsna steg till soffan, hoppade upp och la sig som en liten boll i ena änden samtidigt som hon sneglade på sin pappa med den mest ledsna blick. Pappan fick så dåligt samvete att han kastade sig ner från sängen för att be om ursäkt och krama om sin lilla prinsipessa och han daltade med henne extremt mycket i en hel vecka efter det. Än idag har pappan ångest över händelsen och Leican tycker ständigt synd om sig själv och begär att pappan ömkar henne, vilket han så gärna gör. Pappas prinsipessa får allt hon vill och lite till, så länge inte mamman tittar på det vill säga ;) 


 

  

Frika

Uppdaterad

Jag har uppdaterat inlägget om BARF 

Frika

Lövhagen

Tidigare idag försökte sambon och jag ta oss tid till att jobba, men blev ständigt avbrutna av två små hundar som ville ha uppmärksamhet. Vi fick då helt enkelt lägga jobbet åt sidan och istället tog vi med oss hundarna, lite picknick och gick till Lövhagen. Vädret pendlade mellan skön sensommar och blåsig höst och jag vet inte hur många gånger jag tog av och på mig tröjan. Mysigt var det i vilket fall som helst och vi fick en mils motion. Det är så härligt att Aiko äntligen orkar förlja med på långpromenaderna :) 

Nu ligger hundarna och tuggar på varsin bit oxsvans vilket är mycket uppskattat av dem båda. Lite ändringar i kosten har det också blivit i jakten på det perfekta pH-värdet. Som jag i tidigare inlägg skrev så provar vi nu nyponpulver, något som Aiko har ätit under en tid. Nyponpulver är extremt berikat på c-vitamin och då c-vitamin är viktigt för skelett och leder är det ett bra hjälpmedel för Aikos reumatism. Nu hoppas vi även att den stora mängden c-vitamin kan försura Leicas urin en aning. Vi har redan sett resultat men kommer att behöva ge nyponpulvret på kvällen istället för på morgonen för att morgonurinen ska ligga på en optimal nivå. Förut fick hundarna laktosfri mjölk som mellanmål men det har vi tagit bort. Istället får de mjölk tillsammans med både morgonmål och kvällsmål. Detta för att blanda ut diverse pulver, för att öka vätskeintaget och då pastöriserad mjölk ska vara pH-sänkande för urin. Vi ska dock börja köpa lättmjölk istället för mellanmjölk då våra små tjockisar inte behöver lägga på sig mer ;) 

Här kommer lite bilder från dagen på Lövhagen. 



 





Mitt på himlen ovanför oss fanns en liten regnbåge :)

 
Frika

RSS 2.0