Högtid & Mardröm

Imorgon är det nyårsafton och redan har många djurägare fått ge sina djur lugnande medel, satt upp ljudisolerande gardiner, satt igång radion på hög volym samt sett till att djuren är stimulerade och trötta - för fyrverkerierna är igång. Många tvingas till och med ta med sina djur till en avlägsen stuga i skogen i hopp om att ingen annan firar nyår där ute. Trots att djurägarna gör sitt bästa dör varje år många djur av stress, på grund av vår tradition. Desto fler tar en enorm psykisk skada, både tama som vilda djur och många springer bort sig i skräck för att aldrig hitta hem igen. 

Jag själv har tur, mina hundar är oberörda av fyrverkerierna. Trots det är jag rädd att gå ut med dem över nyår då många är så vårdslösa i sin hantering av fyrverkerier. Inte sällan har man hört om skottfasta hundar som plötsligt fått en raket på sig och därefter blivit enormt skärrade vid högre ljud. Inte sällan har man heller hört om skadorna både människor och djur har fått på grund av vårdslösheten. Hade jag kunnat hålla mina hundar inne under de här dagarna så hade jag gjort det, istället blir det korta promenader runt husknuten i hopp om att vi då lyckas undkomma fyrverkerierna. 

Med detta sagt är en tradition en tradition och jag begär inte att någon slutar med fyrverkerier. Däremot hoppas jag att ni som har köpt fyrverkerier endast smäller vid tolvslaget på nyårsafton och att ni då gör det på en plats där raketen och smällaren inte riskerar att hamna i närheten av någon människa eller något djur. Vid tolvslaget är djurägarna förberedda och på så sätt kommer färre djur till skada. 

Jag önskar att det sedan blir olagligt att sälja fyrverkerier till privatpersoner. Istället tycker jag att kommunerna kan få ordna var sina fyrverkerishower vid tolvslaget, då skapas dessutom en trevlig samlingspunkt.

Vill du precis som jag att detta ska genomföras, skriv då under här.

Frika

Den perfekta kosten

I föregående inlägg fick ni ta del om varför jag anser att en hund aldrig kan må bra på ett torrfoder (jag rekommenderar er att läsa igenom det innan ni fortsätter). I det här inlägget kommer jag istället berätta vad jag anser är den perfekta kosten för en hund. 

Nu kanske ni tror att jag kommer stapla upp en modell som talar om exakt vad en hund behöver för att må bra? Det kommer inte hända. Som jag skrev i föregående inlägg så handlar allt om att skräddarsy maten till hunden som individ. 

Givetvis finns det riktlinjer man bör följa i sin utfodring (Här finns ett inlägg om BARF) och vi börjar med hundens anatomi. Hunden härstammar från vargen och det kan vi tydligt se både utvändigt och invändigt. Hundens munhåla och tänder är skapta för att tugga kött och krossa ben och det korta mag- och tarmsystemet fungerar utmärkt för att bryta ned det. Hunden är dock inte en varg och det ser vi tydligt i skillnaderna på att förse sig själv med mat genom jakt. En chihuahua skulle till exempel inte kunna jaga sin föda på det sätt som en varg, men det ändrar inte det faktum att munhåla samt mag- och tarmsystem fungerar på samma sätt hos en chihuahua som hos en varg. 

Se hunden för vad den är och ge den råvaror den förtjänar

En hund behöver få i sig proteiner/alla essentiella aminosyror, fettsyror, mineraler och vitaminer från kött, energi från fett, kalcium från ben och vitaminer från inälvor. För att hunden ska få i sig allt detta från ett djur måste vi också titta på hur djuret lever. Maten djuret äter speglas i köttet som hunden sedan ska äta. Därför är det lika viktigt att kon precis som hunden får en artanpassad föda. 

Det finns två typer av essentiella fettsyror som däggdjur inte kan producera själva och därmed behöver få i sig från kosten - omega 3 och omega 6. En jämn balans mellan omega 3 och omega 6 är livsnödvändigt för reparation och uppbyggnad av celler, blodtryck, njurfunktion samt immunförsvar. En ko som äter en artanpassad föda, det vill säga vegetabilier så som gräs och örter, får i sig en korrekt balans mellan omega 3 och omega 6. Hunden som sedan äter kon får då också i sig rätt omegabalans. En ko som däremot äter en spannmålsbaserad föda får i sig en betydligt högre kvot omega 6 än omega 3, vilket inte bara är farligt för kon utan också för hunden som även den då får i sig en felaktig balans. Även en ko som endast äter lite spannmål får en felaktig balans mellan omega 3 och omega 6. 

Alla kemikalier som köttdjuren får i sig är också ett problem. En ko som inte äter en ekologisk och KRAV-märkt föda får i sig väldigt mycket kemikalier som innebär en hälsofara för både kon och hunden. Ganska fort cirkulerar ohälsosamma tillsatser runt i kons blod för att sedan sakta lagras i kroppens alla celler. Kons lever som är en för hunden väldigt viktig vitaminkälla, renar ständigt blodet och den är därför extra hårt drabbad av kemikalierna. 

Matar du kon med dåliga råvaror så matar du även hunden med dåliga råvaror. 

Lika viktigt som att hunden får i sig bra råvaror är det att den får en varierad kost. Olika köttdjur innehåller olika mängd näringsämnen och för att hunden över tid ska få i sig en balanserad föda så bör man variera så många olika djurslag som möjligt.

Men det är inte bara för kroppens skull hunden behöver en varierad kost, utan även för sinnet. Hunden förtjänar en kost som innebär att den får utlopp för sina matrelaterade behov. Den vill se maten, lukta på maten, smaka på maten och känna konsistensen av maten. För att sinnena ska få en optimal stimulans behöver hunden alltså hela tiden få se, lukta, smaka och känna olika typer av kött, fett, ben och inälvor. 

Vi människor vill precis som hunden äta en varierad kost och vi människor är precis som hunden individer. Det är därför viktigt att man individanpassar kosten. 

En människa kan vara glutenintolerant eller allergisk mot mjölk. På samma sätt kan en hund vara allergisk mot protein från gris eller ha ett extra högt kalciumbehov. För hunden som endast tål protein från lamm och fisk så är en kost bestående av kött, fett, ben och inälvor från endast lamm och fisk en optimal föda för just den hunden. För hunden som får klåda av mycket protein oavsett djurslag så är en kost med ris och/eller grönsaker som proteinreducerande optimalt för just den hunden. För hunden som inte har tänder nog att tillgodogöra sitt kalciumbehov via ben så är en föda där man har bytt ut ben mot benmjöl en optimal föda för just den hunden. 

Aiko som på grund av sin reumatism även har problem med gastrit klarar inte av att äta endast rå föda. Den starka och stora mängden magsyra som produceras för att kunna bryta ned rått kött kan vara för mäktigt för en hund med gastrit och kan resultera i att hunden får ont i magen, blir illamående och i värsta fall kan magen rasera totalt. Till Aiko kokar vi därför en stor del av muskelköttet, vilket fungerar väldigt bra för hans mage. Han får även nyponpulver och Standardt Led & Brosk som bland annat innehåller glukosamin, kondroitin och MSM som alla verkar positivt för hans reumatism, artros samt dåliga diskar. På så sätt anpassar vi kosten efter just honom. 

Till Leica behövde vi för några månader sedan koka allt muskelkött samt tillsätta pH-sänkande råvaror och tillskott. Detta för att hon då hon åt torrfoder och färskfoder fick problem med struvitkristaller i urinen. Struvit bildas i urin som har ett förhöjt pH och det kokta köttet hjälpte till att sänka Leicas urin till en optimal pH-nivå. Nu har pH-balansen i Leicas kropp återställt sig till normalt och hon behöver därför inte längre äta pH-sänkande råvaror och tillskott. Hon behöver däremot en större mängd mat i förhållande till vikten i jämförelse med Aiko som kräver väldigt lite mat för att hålla ett bra hull. I perioder behöver även Leica precis som Aiko mer eller mindre kalcium, mer eller mindre lever och mer eller mindre fett. Detta syns tydligt på hundarna och finns att läsa mer om här.

Den perfekta kosten är alltså en artanpassad, varierad och individanpassad föda av bra råvaror, som ger utlopp för hundens matrelaterade behov. 

Frika

God Jul



Frika

En hund kan aldrig må bra på ett torrfoder

Innan jag började komponera ihop hundarnas mat själv åt de både torrfoder och färskfoder. I perioder åt de endast torrfoder, i perioder endast färskfoder men till största delen av tiden åt de färskfoder till frukost och torrfoder till kvällsmat. Färskfodret har alltid varit Bravo färskfoder, även om vi har bytt mellan Bravo Plus, Bravo Lamm och Bravo Vilt. Torrfodret har vi bytt många gånger för att hitta ett som hundarna både gillade och mådde bra på. Jag tyckte då att hundarna mådde bra på två av torrfodren som de gillade. 

Idag tänker jag helt annorlunda. Nu när jag ser vilken enorm skillnad det är på precis hela hundarna, både invändigt, utvändigt och psykiskt så förstår jag att de inte alls mådde så bra som jag trodde. 


  • Nu när hundarna får en för dem rätt balanserad kost så har de inte längre jästsvamp. Svampen trivs i sur och fuktig miljö och det är inte okänt att man blir sur i kroppen av spannmål och konserveringsmedel som torrfoder till största delen innehåller. Svampen syntes främst som roströda missfärgningar i tårränder, mungipor, öron och mellan trampdynor och gav upphov till irritation i huden samt återkommande öroninflammationer. Förut var jag tvungen att göra rent Aikos öron minst en gång i veckan för att försöka hålla öroninflammationer borta. Nu räcker det att jag håller öronen rena från hår. Hundarna har nu en balanserad pH-balans i kroppen. Här finns före- och efterbilder på mina hundar.
  • Det rinner inte längre ur hundarnas ögon. Rinnande ögon är ett tecken på brist på vitamin A. Torrfoder och även de flesta färskfoder innehåller endast syntetiska vitaminer som är svårare för kroppen att ta upp och omvandla. Nu får hundarna vitamin A i form av lever, vilket är en naturlig och lättupptaglig källa. 
  • Aiko har inte längre någon förhudskatarr, även kallad "snoppdropp" som också är ett tecken på brist på vitamin A. 
  • Hundarna har inte alls samma problem med analsäckarna som innan.
  • Hundarnas pälsar är mycket mjukare, glansigare och de blir inte alls lika feta och "äckliga" så fort som förut. 
  • Leicas hud är återfuktad och då hon var full av pormaskar förut, har hon idag bara några stycken. 
  • Hundarna har fått mer och fastare muskler. 
  • Tidigare hade jag jättesvårt att få ned hundarna i vikt utan att behöva svälta dem. Med deras nuvarande kost är det otroligt lätt att både få upp och ned dem i vikt och jag är för första gången nöjd med hundarnas hull. 
  • Tänder och munhygien har blivit mycket bättre. Dålig andedräkt och beläggningar på tänder kan ofta bero på att kroppen är sur och trots att hundarna tuggar ungefär lika mycket som förut så har de mycket finare tänder och bättre andedräkt. 

  • Hundarna kliar sig inte längre.
  • Hundarna har ett mycket mer balanserat mag- och tarmsystem.

  • Hundarna bajsar inte längre mängder och bajset luktar inte längre äckligt.

  • Hundarna är inte längre svullna i kroppen. Spannmål och konserveringsmedel kan göra att hundarna samlar på sig vätska och därmed blir svullna. 
  • Leica har inte längre problem med kristaller i urinen och jag tror såhär i efterhand att hennes för höga pH i urinen berodde på den enorma pH-obalansen hon hade i kroppen. 


Inte nog med att jag hade fel angående mina egna hundars mående, jag var även väldigt trångsynt som ens trodde att en hund kunde må bra av ett torrfoder.

Varför äter inte vi torrfoder? Ett komplett helfoder som passar alla individer och är supersmidigt att utfodra med borde väl vara perfekt för människan som egentligen aldrig har tid att laga mat? De allra flesta skulle svara att de vill ha variation, och det vill vi ju. Vi har ett stort behov av att använda våra sinnen. Vi vill att maten ska se aptitlig ut, vi vill att den ska lukta gott, vi vill att den ska smaka gott och vi vill att den ska kännas bra i munnen. Men behöver inte hundarna då också använda sina sinnen? Jag anser att en hund har ett ännu större behov av att få utlopp för sina sinnen än människan. Den har ett markant bättre luktsinne än oss människor, ett luktsinne som behöver ansvändas. Den har en munhåla med tänder gjorda för att arbeta med maten, tugga den och kämpa med den. Och precis som oss människor känner de smak och vill ha variation. Måltiden är en enormt viktig stimulanskälla för hunden. Vi människor stimulerar hela tiden våra hjärnor med andra saker, saker en hund inte har möjlighet till. 

Genom att utfodra en hund med samma foder dag ut och dag in så tar vi ifrån hunden förmågan att få använda och utforska sina sinnen i samband med en för hunden enormt viktig händelse. Hunden får inte utlopp för sina matrelaterade behov.

Ska vi sedan titta på innehållesförteckningen på torrfodersäcken så kan det i vissa fall se bra ut. Den kan innehålla en lagom mängd protein och protein är ju väldigt viktigt för en hund. Allt detta protein är dock väldigt sällan från animalier, utan är till största del proteiner från vegetabilier, en för hunden svårupptaglig och sämre form av protein. Den lilla del animaliskt protein som ibland finns är också väldigt sällan från muskelkött utan kan lika gärna komma från fågelfjädrar eller kycklingfötter. Torrfodret kan även innehålla cellulosa som vi då tänker oss kommer från grönsaker, och det är ju bra. Cellulosan kan dock lika gärna komma från pappersmassa och hur bra mat är det för en hund? Torrfoder innehåller också väldigt ofta betfiber och betmassa, vilket är rent socker. Vilken nytta gör socker i hundens kropp? Den största andelen i många fodersäckar är dock spannmål. Spannmål kan vara sädesslag men också majs, potatis eller ris och samtliga kan vara en kraftig allergikälla. Sädesslag innehåller en stor andel gluten och det är inte ovanligt att man dessutom tillsätter extra gluten för att höja proteinhalten i fodret. Gluten är otroligt svårupptagligt för oss människor och ger ofta upphov till mag- och tarmproblem samt hudproblem. En hund som då har ett kortare mag- och tarmsystem gjord för att smälta kött och ben har ännu svårare att ta hand om all gluten som finns i många torrfoder. Majs och potatis är också vanligt i torrfoder. Både majs och potatis består nästan bara av stärkelse och precis som med gluten är det svårt för oss människor och desto svårare för våra hundar att bryta ned. Ris som är den snällaste typen av spannmål ser vi mest sällan i torrfoder. Men oavsett om ris är snällt mot magen så är det i ett torrfoder enormt processat och därmed inte alls lika snällt längre. 

För att man ska kunna tillverka torrfoderkulor och för att de ska kunna hålla så länge som de gör så går fodret igenom en rad processer och det tillsätts även en hel del konserveringsmedel. Detta är den största boven till allergier. Här kan jag använda mig själv som exempel. Ett fabriksproducerat bröd är precis som ett torrfoder processat för att det ska hålla längre. Efter en skiva av valfritt bröd från de stora brödföretagen så blir jag jättedålig. I det här fallet väljer jag ett surdegsbröd från brödhyllan på konsum. Är det inte gluten jag är intollerant mot då? Det trodde jag, tills jag provade ett hembakat surdegsbröd med både vete och gluten i och kunde äta upp hela limpan utan att bli det minsta dålig. Vad skiljer då de olika bröden åt? Det ena är processat, det andra inte. Samma princip gäller för hundar och processad mat. Många hundar har blivit diagnostiserade med allergi för ett visst animaliskt protein, men när hunden sedan har provat proteinet i form av en ren köttbit så behöver den inte alls vara allergisk. Det är då alltså precis som med mitt bröd skillnad på processat kött i form av torrfoder och rent kött. 

Både torrfoder och färskfoder innehåller syntetiska vitaminer och mineraler. En syntetisk vitamin eller mineral är inte alls lika lättupptaglig som en naturlig vitamin eller mineral. Den ska tas upp i tarmen för att sedan gå ut i blodet och efter det ta sig ut till alla kroppens celler. Biotillgänglighet betyder att man procentuellt mäter av hur mycket av det som tas in via magen hamnar i blodet. Det är känt att syntetiska näringsämnen har svårare att ta sig ut till blodet. Vad man inte mäter och vad som är minst lika svårt för kroppen är hur mycket av näringsämnena som sedan tar sig från blodet ut till cellerna för att fylla sin faktiska funktion. Även här kan jag använda mig själv som exempel. Då jag på grund av mina sjukdomar har kronisk brist av vitamin B12 så måste jag i resten av mitt liv äta tillskott av B12. Jag har tidigare av läkare fått utskrivet ett preparat vars aktiva ämne är cyanokobalamin, ett billigt syntetiskt B12 som kroppen måste omvandla till metylkobalamin för att det sedan ska kunna gå ut i cellerna. Mitt blod var mättat på kobalamin, alltså vitamin B12, men då jag inte kände mig bättre så provade jag ett nytt preparat. På hälsokost köpte jag ett preparat vars aktiva ämne var metylkobalamin, även detta ett syntetiskt B12 men ett mycket dyrare och lättupptagligt sådant. Detta behöver kroppen inte omvandla och då jag snart märkte stor skillnad insåg jag att min kropp hade väldigt svårt att omvandla cyanokobalamin till metylkobalamin och på så sätt var mitt blod mättat men mina celler tomma. 

En hund kan alltså ha näringsbrist trots att fodret innehåller "allt hunden behöver".

Jag trodde att mina hundar mådde bra förut, men jag har motbevisat mig själv nu när jag har facit i hand. Att dessutom inte se till hunden som individ är ett stort misstag i utfodringen. Precis som vi människor är olika med olika behov så är även hundarna det. I mina ögon finns det därför inget helfoder som passar alla hundar. Det finns heller ingen fodertillverkare som vet vad just mina hundar har för behov. Det vet jag dock själv och kan skräddarsy kosten efter mina två individer.

Jag är glad att jag idag har ett bredare synsätt kring hundfoder och att jag nu ser till mina hundars bästa. 

På Stockholms Hundmässa som var för två veckor sedan pågick en intressant foderdiskussion i Café Hundsnack mellan Bo Edoff som förespråkar torrfoder och Jill Mellström som förespråkar BARF. Jag såg den tyvärr inte live men den finns att se i videoklippet nedan. Det börjar runt 3:09 och är alltså i slutet av videon. 



Fortsättningen "Den perfekta kosten" hittar ni här.

Frika

RSS 2.0